Jag var lycklig igår. Riktigt jävla lycklig.
Det var fredagkväll och jag satt inte ensam hemma.
I många fall spelar det inte så stor roll vem man spenderar tiden med. Men igår hade jag turen att få vara med nån jag ville. Jag hade ett leende som satt där, på riktigt. Jag vaknade i morse och allt kändes så bra. Är det så här det känns att vara lycklig? Absolut!

Dagen på jobbet gick bra. Utbildning i 4 timmar, rast en timme och sedan 4 timmars utbildning till! Det går bra nu.
Jag har inte riktigt mått bra i kroppen idag och när jag kom hem så blev allt 7 gånger värre. Är det så här det känns att vara ensam? Ja..

Förut var jag aldrig ensam och när det väl blev ensamt så var det outhärdligt. Då beslöt jag mig för att vara ensam! på heltid. För då behövde jag aldrig känna att jag saknade någon. Jag bestämde mig för att tänka på mig själv, ta hand om mig själv och se alla andra underbara saker i livet än kärleken. Enligt mig så var det ett bra beslut. Men nu då.. när jag har tagit hand om mig själv, sett till att allt går riktigt jävla bra.. då är det inte så jävla kul att vara ensam längre! Ingen att dela allt med..

Jag vet precis vad jag vill för jag har hittat mig själv. Men tydligen aningen för sent..

Nu blir det godis, tv och sen sängen. Jag kommer nog inte kunna sova lika bra i natt. I morgon väntas ytterligare 9 timmar på jobbet. Jag tror inte jag kommer vara lika glad i morgon. Men i morgon är en ny dag. Allt kan hända. Jag tror på hoppet.